Motorola Moto G (3rd gen) - Bästa budgetsmarphonen eller ett tillförlitligt metes sänke?

Först mina preferenser gällande mobiltelefoner. Jag har ägt en hel hög med Nokia telefoner, två Samsung, två LG och slutligen min arbetsmobil en iPhone 6 under hela min mobila levnad. Av mina tidigare ägda smartphones (hela 4 till antalet) har jag haft 3 märken. En LG KM900 Arena, vilken hade futuristiska design och funktioner men som saknade videouppspelning och därför var en fullständigt värdelös smartphone (enligt min uppfattning givetvis). Sedan kom min Nokia Lumia 900 vilken satte rekordet för dyraste smartphone och minst pålitliga smartphone. Problemen var många, kameran hade problem med ljuset och tog konsekvent mörka bilder och då hjälper det föga hur bra bilderna är faktiskt. Sen lät det som om man talade genom en konservburk i mikrofonen och slutligen kunde jag inte avsluta samtal (min pekskärm slog ifrån när man påbörjade ett samtal). Efter att jag slutligen krossade skärmen och totalt kvaddat telefonen när den föll från ca. 1 meters höjd rakt ner i parkett gjorde inte upplevelsen bättre. När det så var dags att införskaffa nästa smartphone tänkte jag till och insåg att mina krav inte motsvarade specifikationerna på "flaggskeppen" hos de olika smartphone tillverkarna. Jag behöver egentligen bara en kamera (som kan användas men knappast behöver tillhöra toppskiktet bland mobilkameror), appar som möjliggör att enkelt kunna lyssna på musik och en app som kan användas vid navigering. Efter modigt övervägande (vilket innefattade valet mellan en Motorola Moto G 2gen - redan då prisad av alla nättroll) beslöt jag mig för en Nokia Lumia 620, varför? För att min tidigare Nokia inte fungerade längre, ingen butik i min närhet sålde Motorola och jag närde en liten förhoppning om att kunna få tillgång till all förlorad data (vilket givetvis inte fungerade) från min krossade 900. Egentligen fanns det inga större problem med mitt nyförvärv, bortsett från att kameran var patetiskt dålig, att minnet var begränsat och att jag lyckades knäcka skärmen inom 48 timmar. Då blev det så dags för min arbetstelefon, en gränsande ny och sjukligt dyr iPhone, en smartphone jag aldrig skulle köpa själv. Efter att ha haft min iPhone i ca. 6 månader står jag fortfarande fast vid mitt beslut att inte köpa en iPhone. Varför? Den är användarvänlig, men inte så mycket mer användarvänlig att det motiverar priset. Kameran är bra, men inte den bästa. Men mitt största problem är alla dolda kostnader och all reklam som konstant dyker upp under användning. Är det inte en ny app är det en registrering här ett användarnamn där. Pålitlighet? Jag är redan inne på min andra iPhone 6, i den första fungerade inte GPS'en. Min nuvarande får ibland fnatt och fastnar helt oprovocerat. Om man betänker att priset är så högt som det faktiskt är tycker jag man kan förvänta sig lite bättre kvalitet och mindre smygreklam.

Över till Moto G (3'e reinkarnationen) vilken en uppsjö av tio-i-topp listor från 2015-2016 skall vara svaret på alla dina önskningar i budget smartphones klassen. En lätt mobil som ger dig allt du vill ha. Kameran skall vara funktionell, varken topp eller botten. Android systemet skall ge dig valmöjligheter och en uppsjö appar.

Utlåtande; 6/10 - Problemet är inte den plastiga exteriören, musik appens funktioner eller att uttaget för hörlurarna är placerad i mitten av den övre kanten på telefonen. Nej, problemet är att lagringsutrymmet (även med externt minne på 8gb) genast fylls. Lägg till en del tröga laddningar och en mindre imponerande högtalare och du har en högst medelmåttig smartphone. Reflekterar detta hela Motorola? Absolut inte, det kan finnas en hel uppsjö andra modeller som fungerar smärtfritt. Men Moto G 3'e generationen motsvarar inte hypen. Det finns bättre alternativ. Att prisskillnaden mellan butikerna rör sig från 150-220 euro (ca. 1450-2100 kronor) och att du kommer bli tvungen att beställa den från nätet hjälper inte heller.

Nokia Lumia 900 - med sprucken skärm

Så att ingen får för sig att jag inte skulle ha ägt denna telefon

second time around - sprucken skärm

Trenden tycks vara mindre förpackningar

Inget speciellt att rapportera

Strigelpasta 0.25/0.5 mikron och DIY strigel 2.0, konsten att "göra om, göra rätt"

Att strigeln fungerar är ingen tvekan, men om strigel pastan fungerar bättre än min DIY lösning med Clas Ohlsons poler pasta återstår att se. Jag har totalt 4 försöksobjekt, min Dovo rakkniv som kommer få hela behandlingen samt mina Wüsthof köksknivar som skall få sig en omgång på strigeln med 0.5 mikroners slippasta (motsvarande 60000#).

Som ett barn på julafton!

Mindre än jag tänkt mig, men drygare också.

Nåväl, först vill jag kommentera skillnaderna mellan diamant strigel pasta på burk och de mer traditionella strigel pastan som levereras i fast form. För att applicera den fasta pastan stryker du den över strigel och arbetar in den genom att använda strigeln. Den strigel pastan jag beställda (från THK) har konsistensen av chokladmousse och är mindre lätt att arbeta med. Jag prövade mig fram men kom slutligen fram att jag lättast applicerade pastan genom att arbeta in små mängder pasta med cirkelrörelser i lädret.

Hur fungerade pastan? Efter att ha låtit min nyinförskaffade rakkniv vandra över strigeln några gånger blev jag förskräckt att se en opolerad yta bildas nära eggen. Efter att ha nått en nöjaktig skärpa tog jag därför rakkniven till diskbänken och tvättade den ren. Det visade sig snart att den opolerade ytan bestod av överlopps slip pasta som förflyttats från eggen. När så rakkniven återfått sin lyster riktade jag min uppmärksamhet mot köksknivarna. Efter att (precis som vanligt) ha gått all-in hade jag en skrämmande vass uppsättning föremål i köket. En biffkniv (ett tidigare DIY projekt), tre saxar, en kockkniv, en skalkniv, en filékniv, tre fickknivar och en arbetskniv vilka samtliga var vassa nog att kunna avlägsna all behåringen på armarna med. Bland dessa kunde även en tydlig trend skönjas. De verktygen som tidigare stiftat bekantskap med mina finare slipstenarna fick även en spegelklar egg. Alltså en egg som kan användas som spegel, den reflekterar inte endast ljuset utan kan användas som spegel. För att testa hur bra poleringseffekten fungerade använde jag mig av en gammal sked och mitt relativt oanvända stämjärn. Skeden som tidigare hade haft en fin polerad yta återfick snart sin forna glans och även stämjärnet vilken inte haft någon glansig yta började snabbt anlägga en.

Över till den viktigaste frågan, bör jag införskaffa strigel pasta? Ja, jag har aldrig känt skärpa som denna. Det är en blandning av skräck och lycka när man håller ett redskap med en sådan skärpa.

Utlåtande; 8/10 - Jag är väldigt nöjd med mitt inköp. Men jag skall nu testa hur länge eggen håller och hur ofta man blir tvungen att använda strigeln för att upprätthålla den nyfunna eggen. Om redskapen förlorar eggen redan halvvägs in i matlagningssessionen kan ingen påstå att det är värt att uppnå en sådan skärpa. Det bör finnas balans mellan skärpan och hållbarheten i skärpan.

En dålig bild, men fokusera på eggen, den jämna glansen som från en spegel - that's the money-shot!

Update 28.11.2016

Det går relativt lätt att arbeta fram en rakbladsvass egg (med en tilltagen strigel och genom att inte snåla med pastan) och den håller relativt bra. Eftersom jag finner ett perverst nöje i att polera och strigla mina knivar kan jag inte uttala mig om hur länge eggen håller men vid vass är den (vilket fått effekten att jag nu är något varligare vid hanteringen av mina köksknivar).

Philips Multigroom vs. Babyliss PRO 45 - vilken nyper bäst?

Med din Philips Multigroom får du en näs trimmer del, en ställbar kam, en liten kam (för rengöring) och givetvis en laddare. Batteriet räcker ca. 30 minuter och enligt paketet skall laddningen räcka ca. 10 timmar. Ingen vidare batteritid och en rent av bedrövlig laddningstid.

Har förpackningen kvar, men den är relativt intetsägande

Babylissen kommer med 11 olika kammar, varav en är ställbar. Klipparen i sig är även den ställbar. Med i den något tilltagna förvaringslådan kommer även en sax, en kam en liten borste (för rengöring), en tub med olja (att appliceras på bladen för att bibehålla skärpan) och givetvis en laddare. Enligt min erfarenhet räcker batteriet ungefär lika länge som hos Philips Multigroomen. Laddningstiden är något kortare men 2-6 timmar tar det nog.

En hel massa tillbehör i den något tilltagna förpackningen

Vad använder jag dessa klippare till? Jag införskaffade Babylissen först för allmän manscaping och för att testa mig fram med min gryende skäggväxt. Men efter att ha fått några oväntade bett och dragit blod några gånger för mycket (orsakade av att klipparens tänder rivit eller forcerat skinnet) beslöt jag mig för att testa något annat. Om jag inte missminner mig kostade min Babyliss mig ca. 80 euro (motsvarande produkt i dag torde kosta mellan 60-100€). Inför mitt andra inköp (egentligen mitt tredje jag har även ägt en OBH Nordica men den var allt annat än bra) gjorde jag några förfrågningar bland bekanta och surfade runt lite på nätet. Efter att ha besökt några butiker och personligen hanterat maskinerna, prövat de olika inställningarna, dubbel och trippelkollat priserna fastnade jag för Multigroomen. Vad har jag att säga om denna produkt? Den ställbara kammen är ett skämt, klipphuvudet har även här en benägenhet att ge några tjyvnyp och orsaka blodutgjutelse. Vad använder jag min Multigroomer till? Manscaping, skägg trim och ibland touch ups kring polisongerna. Om minnet inte sviker betalade jag ca. 65€ för min Multigroom.

Vilken fungerar bättre? Babylissen har en kraftigare konstruktion, har bättre blad och ger mindre tjyvnyp. Kan jag rekommendera denna som skäggtrimmer? Nej. Babylissen är en hårklippare, den fungerar relativt bra som hårklippare men därför är konstruktionen också mindre lämplig när man med uppsåt försöker avlägsna hår (manscaping) och på grund av sin något tilltagna storlek är hårklippnings anpassade klipphuvud lämpar sig den dåligt för detaljerade arbeten (skägg trimning).

Vad jag hade letat efter om jag tänkte skaffa en ny trimmer som bättre lämpar sig för detaljerade jobb och en nära rakning hade jag valt en klippare med väldigt korta tänder. Detta ger precision, jag hade även valt en klippare med metall kam. Vad jag försöker säga är besök din närmaste frisör/frisörska (givetvis en person som du placeras stor tillit till och anser att utför ett utomordentligt arbete) och spana in den klipparen som används för att avlägsna fjunen från nacken och för att få fram de skarpa linjerna kring polisongerna och öronen vid besökets slut. Fråga efter märke eller spana in klipparen och försök hitta en som motsvarar konstruktionen på denna. Min rekommendation är att leta efter en klippare med relativt korta och tätt sittande tänder i bladen.

Update 28.11.2016

En aspekt som jag inte nämnde tidigare men som är värd att belysa, Babylissens blad kan vässas medan Multigroomen inte kan slipas alls. Gav nyligen Banylissens blad en omgång, nu nyper den gott - kanske lite för bra. Trimmade även till skägget en aning och jag ä nu helt övertygad, bägge maskinerna är svårhanterliga när man med kam i ena näven och klippare i andra ska försöka få till en rak och fin linje.

On the edge - My razor shootout (Dovo 5/8 vs. Mühle R89 vs. Gillette fusion vs. Bengal branded V-edge straight razor (early 20th century) vs. Rolls Razor)

Låt oss dyka rakt ner i galenskapen som definieras våt rakning. Våt i detta sammanhang syftar till användningen av raklödder i kombination med valfritt rakdon, torr rakning åsyftar rakning medelst rakapparat.

Jag har personligen aldrig ägt en rakapparat, en skägg trimmer och två hårklippnings apparater men ingen rakapparat. Jag har levt mitt hela liv med utbytbara rakblad förutom några få försök med engångshyvlar när jag glömt att ta med hyveln eller bladen. Därför tyckte jag det var hög tid att pröva något nytt. Jag har införskaffat en Dovo rakkniv i storleken 5/8” med rundad klinga av half hollow modell (tysk kvalitetsstål från Solingen) samt en Mühle R89 säkerhetshyvel (enligt internettrollen en bra amatörhyvel med relativt mild vinkel som är rätt förlåtande) med ett axplock olika dubbeleggade rakblad (Mühle/Feather/Shark/Astra – enligt internettrollen är rakbladspreferens precis det, baserat på eget tycke och smak)

Nu tänker du kanske, vad är nyheten här? Du äger din hyvel och så länge du inte glömmer att köpa nya blad eller ett paket engångshyvlar går du aldrig orakad ut ur huset. Här är problemet, de ständiga utgifterna. Har du köpt nya rakblad till din fina fräna hyvel vet du att priset knappast blivit lägre i takt med att produktutvecklingen rusat framåt. Har du kraftig skäggväxt eller om du utsätter bladet för en tillfällig påfrestning vet du även att de blir slöa relativt snabbt och ett slött blad biter snarare än hyvlar. Nå vad är då alternativet? Enligt vår ständigt tillförlitliga källa, nätet, så finns mer kostnadseffektiva metoder som förutom att spara dina surt förvärvade slantar även har en coolhetsfaktor och enligt utsago ger en närmare rakning än systemen med utbytbara rakblad.

Svaret, precis som mycket annat under 2010-talet tycks återfinnas under forna glansdagar. Denna gång har du två möjliga vägar att vandra, rakkniven eller säkerhetshyveln. Skillnaderna är många men bägge systemen bygger på argumentet att flera blad inte ger en närmare rakning snarare motsatsen.

Rakkniven är precis det, en kniv. Här är argumentet att den initiala investeringen är relativt hög, men att produkten (förutsatt att den vårdas och underhålls) har en rent sagt oslagbar livslängd (enligt utsago skall en 5/8” rakkniv hålla ca. 200 års användning – sanningshalten i detta kan diskuteras men med rätt underhåll bör 1-2 generationers normal användning vara möjlig). Nackdelen eller snarare nackdelarna är att du förutom rakkniven behöver lite annat smått och gott – förstå och främst behöver du material för att underhålla rakkniven men du behöver även ändra din approach jämte rakning något. Borta är de slöa dagar du kunde kliva upp ur sängen tvätta ansiktet, skaka burken med raklödder, slött smeta ut det över ansiktet och greppa hyveln och ge dig i kast med att sudda ut skäggstubben. När du första gången står där med en sylvass kniv i handen och sätter den mot kinden blir du väldigt medveten om vad du håller på med, vad som kan gå fel och hur fäst du faktiskt är vid såväl öronsnibbar som nästipp. Det finns en hel uppsjö attiraljer du kan köpa men vad du enligt diverse källor faktiskt behöver för att börja raka dig med rakkniv är detta; en rakkniv, en strigel, ett alunstift/alunblock (hjälper att stoppa mindre blödningar) och en hudkräm av något slag. Nu tänker du kanske att jag glömt rakborsten, fel! Jag införskaffade en rakborste, jag införskaffade en raktvål. Är jag övertygad om att du verkligen behöver dessa? Nej, har du mjukat upp ansiktet före med en varm handduk, en lätt tvättning eller en dusch klarar du dig säkert med raklödder lika väl som raktvålen. Med detta sagt är känslan av grävlingshåren som stryker mot kinden inte helt fel, den maskulina doften är inte helt dum men bäst är kanske att raktvålen enligt min uppfattning inte är lika ogenomträngligt vitt och fluffigt som raklöddret på burk (säkert finns det en grön aspekt med diverse gaser också men nu fokuserar vi på rakningen) vilket därför ger dig en bättre uppfattning om var rakkniven är och i vilken vinkel du angriper skägget. Vad är då en strigel? En strigel är en avlång läderbit med eller utan en baksida av ett grövre bomullstyg vilken används för att avlägsna sporrar från blad eggen (det är enklast att tänka dig att du genom att använda strigeln rätar upp bladet). Det grövre bomullstyget används först och processen avslutas med lädersidan (som även kan bestrykas med slippasta för att ytterligare förbättra effekten). Känner du att slantarna rinner iväg i en hiskeligt strid ström har jag ett kostnadseffektivt förslag, för utan strigel kommer din kniv snabbt bli slö och en slö kniv vill du inte raka dig med. Rakkniven bygger nämligen på att den tack vare sin skärpa glider fram över huden utan att man behöver applicera något tryck mot bladet. Den kostnadseffektiva lösningen är att inte köpa en strigel utan snarare göra en egen (du kan även använda den på kökskniven om du vill WIN-WIN). Du behöver lim, en bit vegetabiliskt ko läder (ca. 30-50 x 5-10 cm) och en träbit med något större mått än läderbiten. Fäst läder platt mot träbiten med hjälp av limmet (du väljer själv om du vill göra en strigel utan eller med handtag). Vill du veta hur du använder en strigel kan du kolla länken till följande entusiast (https://www.youtube.com/watch?v=nOhnwyrqCpw). Alunstiftet/alunblocket hindrar små blödningar, något som alla inte bara rakknivs entusiaster kan ha nytta av (små papperslappar över hela ansiktet är ingen vidare look). Vad beträffar hudkrämen kan du fritt välja och vraka, det finns en hel uppsjö av olika krämer som skall skänka lindring efter rakningen men personligen tycker jag det duger gott med lite vanlig ansiktskräm (även på detta lutar jag mot uttalanden från några synnerligen klarsynta och snusförnuftiga internet troll).

I skrivande stund har jag rakat mig exakt 1 gång med rakkniven efter ca. 1 minuts övande på en in löddrad ballong (skippa den skiten det gav inget och det är få gånger jag känt mig så löjlig som när jag tittade upp och mötte bilden av mig själv hållandes en nersmetad lila ballong i badrumsspegeln). Jag kommer under en månads tid öva med rakkniven och efter det kommer jag uppdatera detta inlägg med mina definitiva tankar och funderingar kring mina inköp.

Säkerhetshyvels konstruktion liknar den av den moderna hyveln. Skillnaden förutom mängden blad är att skaftet oftast består av solid metall (handtaget kan även erbjudas med hårdplast detaljer men normen är definitivt en helmetall konstruktion) och att bladen endast kostar en bråkdel. Med lite snokande och sökande hittar du snart 100 st. blad till ungefärligen samma pris som 4 blad till en Gillette fusion. Säkerhetshyveln kommer dock i ett antal olika typer av specifikationer. Du kan välja mellan en öppen, sluten, sluttande kam och ingen kam (den del av hyveln som under rakningen dras framför bladet, förutom hos säkerhetshyvlar utan kam där bladet kommer i direkt kontakt med huden under hela rakningen). Det finns enkelsidiga och dubbelsidiga hyvlar (shavetten, är en rakkniv med utbytbara blad – klassas inte som rakkniv eftersom den inte har ett solitt blad och inte som säkerhetshyvel eftersom den inte erbjuder någon säkerhetskam), skillnaden är snarare estetisk än praktisk. Nästa konstruktionsskillnad berör vinkeln på bladet och i vilken mån det är synligt – indelningen går från  mild till medel och slutligen aggressiv. Skillnaderna består i vilken flexning bladet utsätts för. Skillnaden mellan konventionella flerblads systems blad och det enkla dubbeleggade bladet är böjligheten.

DE rakblad har en hel del böjlighet. Inga skärsår såhär långt!

 Det finns även ett fåtal ställbara säkerhetshyvlar som erbjuder dig att själv välja mellan dessa. Nästa skillnad består i själva konstruktionen och hur bladbytet utförs. Här kan du välja mellan en fjäril modell som genom att skruva längst nere på hyveln öppnar upp rakhyvelns topp likt en blomma och möjliggör byta av blad (motsatt håll för att åter stänga hyveln), alternativet till detta är en 2 eller 3 delad konstruktion vilken manuellt skruvas isär för att möjliggöra byte av blad.

Den näst lägsta delen är alltså kammen. Här en stängd kam.

Vad gäller utrustning klarar du dig här men extra blad (enligt internettrollen klarar en rakning allt från 1-10 rakningar) och raklödder. Den mer traditionella approachen är dock ett minimum av grävlingsborste, raktvål, alunstift och hudkräm. Säkerhetshyveln i likhet med rakkniven bygger på att skärpan här i kombination med tyngden i skaftet som skall räcka för att få bladet av enkelt glida fram och avlägsna skäggväxten. Enligt utsago från våra kära vänner internettrollen och även en hel hop av rak entusiaster med vloggar på youtube kan man vid behov applicera en ytterst liten mängd tryck mot hyveln. Jag med min milda Mühle R89 och den första rakningen med det medföljande originalband vill dock påstå att jag fick applicera mer än endast det mildaste av tryck, betydligt mindre än vid konventionell rakning men helt utan tryck gjorde hyveln ingen åverkan på min skäggväxt (vilken inte är särskilt tät). Jag kommer under den närmaste månaden fortsätta att använda produkten i kombination med de olika bladen och förhoppningsvis kommer jag ha ett mer definitivt svar kring om jag kan rekommendera att du investera i en dylik produkt eller om du bör välja rakkniven eller kanske fortsätta på den upptrampade vägen av engångshyvlar och utbytbara flerblads hyvlar.

Såhär långt kan jag konstatera att min första rakning med rakkniven och hyveln tog mig 1 timme. 1 timme av skräck och förvåning. Förvåningen var den att rakkniven var så lättanvänd och skräcken kom sig över hur fäst jag blev vid varje liten centimeter av mitt ansikte.

Update 8.10.2016

Först vill jag meddela att jag snokat vidare på nätet och hittat några konstigheter i debatten kring säkerhetshyvlar. En man som utger sig vara uppväxt under en era när säkerhetshyvlar var populära uttalar sig om fröjden den dagen de flerbladiga systemen anlände. Inget fel i det, jag förstår en del av argumentet. Men efter att ha frågat runt lite själv har inte min far en aning om vad en säkerhetshyvel är och även om min morfar visste vad en säkerhetshyvel var hade han knappast något att tillföra i debatten. Även om denna fossil tycks vara en fena på datorer sin höga ålder till trots känns det aningen mystiskt att han deltar i många olika debatter med exakt samma inlägg. Ni får dra Era egna slutsatser...

Jag började dagen med ett uppfriskande bad i badkaret och tog mig därefter an rakningen. Idag ville jag testa samtliga 3 system head-to-head. För att höja svårighetsgrader ytterligare rakade jag mitt huvud med samtliga rakdon. Nåväl, vad är mina slutsatser? Efter att ha striglat min rakkniv och även mitt dubbeleggade rakblad (bara för att testa om det blev nån skillnad) så att skärpan inte kunde beskyllas vara undermålig löddrade jag in min fjuniga hjässa och satte igång. Mina förväntningar före var att säkerhetshyvel och rakkniven kommer orsaka svåra blödningar som följd av en myriad skärsår, så blev icke fallet. Efter 1 drag med säkerhetshyvel kände jag mig som ett proffs och fjunen praktiskt taget flög av. En del källor påstår att dragen med en säkerhetshyvel bör hållas korta, vilket jag genast motsatte mig och drog rakhyveln över hela huvudets längd. Argumentet här var att man skall ta sig tid att justera hyvelns vinkel över huvudet, något jag anser man har bra tid att känna av när hyveln löper fram över huvudet. Varför? Vid rakning med enkelbladiga rakdon har du en bättre känsla av var eggen befinner sig.

Men hur gick det med rakkniven? Inga problem alls fram till att jag skulle göra finputsningen på bakhuvudet (mot hårriktningen). När du står där och stirrar stint in i spegeln med en oerhört vass rakkniv i handen och du ser din Gillette Fusion framför dig kommer du greppa den. Varför? För efter 1 veckas rakning med rakkniv är du ingen expert.

Vilken gav bäst resultat såhär långt? Med förbehåll att jag fortfarande använda Mühlens original blad så kommer den på en stark 3'a med rakkniven som stark andra placering och Gilletten som 1'a. Var skillnaden stor mellan rakkniven och Gilletten? Obefintlig men eftersom jag inte vågade raka bakhuvudet mot hårets riktning med rakkniven kan jag heller inte påstå att den var bäst. Att jag behövde frukta säkerhetshyveln och att en rakning med säkerhetshyveln alltid resulterar i skärsår (vilket samme debattör som tidigare uttalade sig om) är stämmer inte med min Mühle R89. Under första rakningen rakade jag 70% av huvudet med Mühlen, 20% rakkniven och 10% Gillette.  

En annan sak som dyker upp i debatten kring säkerhetshyvlar och rakkniven är att rakningen blir närmare genom att man spänner huden och därigenom exponerar hårsäcken mera. Detta är definitivt inte sant (med förbehållet att jag givetvis kan vara en mutant eller tillhöra ett avvikande mänskligt släkte), när jag spänner huden kring halsen minskar exponeringen av hårsäckarna. I avslappnat läge exponeras hårsäcken maximalt. Det är dock inte praktiskt genomförbart att raka en hals om sagda hals inte är spänd för att minimera risken att rakkniven biter.

Slutklämmen såhär långt är att alunblocket är något varje användare av rakdon kan ha nytta av. Om hyveln/kniven biter eller om du bara vill att huden ska dra ihop sig lite så är alunblocket en höjdare. Om alunblocket medför skadliga effekter eller dylikt har jag ingen aning om, jag tänker dock fortsätta använda det. Raktvålen jag införskaffade (Proraso) löddrar fint och ger ett bra glid för alla rakdon, men den torkar även snabbare än den modernare motsvarigheten. 3 veckor kvar före jag levererar det definitiva svaret på frågan nu!

Update 12.10.2016

Fick det idag bekräftat att min DOVO endast  har ett 5/8" blad (en miss vid leveransen tydligen) men med facit i hand (eller rakkniven i hand) vill jag påstå att 5/8" räcker gott. Några års mindre användning är smällar man får tåla.

Update 13.10.2016

Efter att ha grunnat några timmar tog jag åter fram mitt skjutmått och mätte bladet igen efter att ha fått meddelat mig att min rakkniv det faktum var en 5/8" (1,5875cm) och inte den 6/8" (1,9cm) rakkniv jag beställde. Jag hade dock inte fel vid min första mätning, men jag hade mätt fel. Med höjden 5/8" avses endast den konkava ytan av bladet, bladets "rygg" tillkommer, därför visade min första mätning 1,85cm och min andra 1,8cm (jag vill ogärna pressa mitt skjutmått i stål mot min nyslipade egg, därav kasten i mätningarna). 

Efter lite svettigare aktiviteter under eftermiddagen-kvällen tänkte jag snygga till mina kanter kring mitt fjuniga skägg lite och beslöt mig för att dels pröva Astra bladen i min säkerhetshyvel samtidigt som jag gjorde allt för att mjuka upp ordentligt inför rakningen (vilket tydligen är av största vikt om man önskar nå bästa resultat). Med Astra bladet fastsatt hoppade jag in i en varm dusch. Jag använde en extra skonsam tvål med oljor och alla möjliga nyttigheter i, gav skägget en oljebehandling när jag väl kommit igång och avslutade med en riktigt varm avsköljning. Sen var det raskt ut ur duschen och fram med lite lödder ur grävlingsstråna och påbörja rakningen. Kinderna gick relativt bra och resultatet var nöjaktigt men halsen fick många små skärsår även fast jag gick väldigt metodiskt och lugnt tillväga. Till saken hör att jag införskaffade Astra bladen specifikt för att internettrollen påstod att detta var skonsamma och milda blad som sällan om aldrig gav upphov till skärsår. Givetvis kan det ha berott på dålig teknik och jag får väl ge bladen (har 20 stycken) några chanser till. Speciellt när jag skall raka hela huvudet nästa gång.

Gällande förberedelserna inför rakningen lutar jag mot att du själv vet bäst vilka förberedelser du kräver (en varm dusch brukar vara en given vinnare). Med detta sagt tycker jag att metoden med en varm blötlagd handduk som får mjuka upp ansiktet ger ett bra resultat (prövade den med Gillette  Fusionen, DOVO rakkniven och min Mühle R89 med Mühle blad - för att fastställa att metoden fungerar oberoende rakdon). Tar handduken länge? Nej, men det är knappast något man använder varje morgon men före viktiga möten eller en större tillställning (om inte för den uppmjukande effekten så för de lugnande 2-5 minuterna detta påtvingar dig. Men om du inte vill börja värma handdukar? Kan jag inte använda mig av någon uppmjukande tvål? Kommer jag införskaffa de specifika skägg tvålarna? Nej.

Update 22.10.2016

Idag testade jag ett av mina Shark Super chrome super stainless blad (inte för att mitt nyligen insatta Astra blad inte längre bet, jag hade gett det en omgång på strigeln mest för skoj, utan för att kontrollera hur väl fabriksskärpan hade gjorts). Enligt min uppfattning såhär långt klarar ett rakblad ca. 10-15 rakningar utan större problem. När jag väl avlägsnar min fjuniga krans kan jag ge ett mer definitivt svar. Tillbaka till Shark bladet, enligt min uppfattning har Shark bladet ett bättre "bett" än såväl Mühle bladet (med reservationer för att mitt Mühle blad inkluderades med hyveln ett nytt ur paketet kan ha avsevärt bättre skärpa) och Astra bladet. Med detta sagt blir min milda Mühle inte nämnvärt aggressivare oavsett uppdateringen av blad. Fin logga, spännande namn och bra bett dock. 8/10 såhär långt, med en reservation att en eventuell korrigering kan ske när jag testat Feather bladen (vilka sägs vara mest aggressiva).

Update 3.11.2016

Bara för att jag är jag kände jag behovet av att införskaffa en begagnad V-style rakkniv samt en Rolls Razor rakhyvel. Båda av olika orsaker men med ett gemensamt mål. För dig som sitter där och myser och hånler över mitt inköp av en sprillans ny rakkniv istället för att införskaffa en rakkniv från svunna glansdagar (samt för min egen perversa njutning av att använda slipstenar) köpte jag en Bengal rakkniv med sidor av vad jag antar är äkta horn (jag har arbetat med horn förut om den lukten glömmer man inte) och en V-formad klinga. Eggen var lika vass som en smörkniv och delar av klingan var angripen av rost och mängden smuts var enorm. Om du i din ovisshet tänker att tvål och vatten samt ett brynstål kommer göra din rakkniv "shave ready" på några minuter (speciellt om det är en V-formad klinga) har du fel. Inte lite fel utan väldigt fel. Jag har slipstenar och jag blev tvungen att använda dem alla, jag använde dem inte bara utan jag slet med dem länge. Först blev jag tvungen att rätat ut eggen (den tidigare ägaren eller tillverkningsprocessen hade gjort eggen ojämn vilket försvårade slipning och rakning. Efter att ha spenderat ca. 30 minuter med denna uppgift (givetvis kunde jag ha gjort halva jobbet med en bältslipmaskin eller en elektrisk slipmaskin men jag äger inte någon av dessa och om temperaturen i bladet blir för högt kommer detta även resultera i förlorad skärpa) var det dags att slipa eggen vass nog att inte bara böja skäggstrån utan även kapa dem. Vad blev då resultatet? Den V-formade klingan är otroligt lättanvänd, den optimala vinkeln vid rakningen återfinns snabbt och bladet biter precis lika bra som min Dovo rakkniv. Men om olyckan är framme och det råkar uppstå ett hack i eggen kommer jag fundera länge och väl före jag slipar om eggen. Processen var otroligt utdragen. 
Raskt övergår vi så till Rolls Razor. Vad är då skillnaden mellan denna och min Mühle? Rolls Razor är en rakkniv med skaft. Bladet består av ett anpassat rakknivs blad med fastmonterad stöd arm (vilken fungerar som guide för användningsvinkel samt skyddar bladet vid kortfristig förvaring). För att göra det hela ännu intressantare kom produkten (den utkom i ett 10-tal olika modeller under början av 1900-talet fram till 1900-talets mitt) i ett stilrent art deco utformat etui med inbyggd slip och strigel funktion. Även här blev jag tvungen att slipa om för att göra eggen "shave ready" men eftersom bladet var någorlunda välvårdat tog det mig endast 10 minuters slip och strigel arbete. Nåväl hur bra fungerar Rolls Razorn? Såhär långt är funktionaliteten tämligen intetsägande. Nu när Mühlen känns lika säker i handen som en fusion tidigare gjorde och rakkniven gör jobbet nästan lika snabbt som säkerhetshyveln, även om självsäkerheten fortfarande inte nått ända fram, är det svårt att motivera införskaffandet av en Rolls Razor (annat än att designen är vacker och konstruktionen makalös). 

Hur ligger då de olika tävlande till såhär långt? Efter lite träning med Mühlen (säkerhetshyveln) känner jag mig frestad att byta ut min Fusion rakt av. Inte för att Mühlen gör ett bättre jobb. Snarare för att den är billigare i drift, att den känns mer solid i handen och är vacker att skåda. 
Min uppfattning såhär långt gånget är att en Dovo rakkniv, med en egg nyss kysst av en strigel med 0.25 micros slippasta, ger den närmaste rakningen du kan uppnå med något av dessa rakdon. Med detta sagt upplever jag att en V-formad klinga är lättare att använda när man vid andra rakningen går mot skäggväxten (väl värt att nämna att jag inte ens vågar pröva att raka mot skäggväxten redan vid första rakningen, det kan även påpekas att detta givetvis påverkar konsumtionen av raklödder/raktvål). Vad gäller Rolls Razorn (efter 3 rakningar) skulle jag avråda från ett köp om inte designen och konstruktionen tilltalar dig lika mycket som den tilltalar mig.

Upphottad och klar!

Som synes finns det fortfarande ojämnheter kvar i bladet, men ryggen och eggen är raka och jag ville ogärna avlägsna mer material än nödvändigt. 

Mera bilder på Rolls Razorn kommer!

Update 7.11.2016

Först några bilder som bättre förklarar Rolls Razorn. Hyveln kommer komplett med ett tvåsidigt etui i metall. Det ifrågavarande etuiet på min modell är dekorerat med ett smakfullt art deco mönster på bägge sidor. Sidan med logotypen (en knäande man) innefattar en slipsten medan den andra sidan innefattar en strigel i läder. Tanken är att när man väl öppnat upp etuiet kan man hyfsa till eggen före varje rakning på ett lätt och smidigt sätt.

Genom att trycka på en av kortsidornas knappar öppnar man det övre/undre "locket"

Efter att ha avlägsnat hyvelns skaft lyfter man på det stationära sliphandtaget och striglar så bladet.

När man närmar sig ändan av asken stoppas handtaget, vänds och rörelsen upprepas. För att avlägsna bladet roteras det 90 grader och lyfts uppåt.

Efter att ha renoverat förvarings/underhålls kittet (smörjt in strigel delen i läderfett samt limmat och slipat om slipstens delen) gav jag eggen 25 upprepningar på strigeln och rakade mig därefter. Även om resultatet blev något vassare än på mina andra striglar (av okänd anledning) står jag fortfarande fast vid mitt tidigare uttalande om att detta inte är den effektivaste bland hyvlar. Den är lättanvänd, har en underbar design och en genomtänkt konstruktion men som rakdon är den något mild i mitt tycke.

Update 28.11.2016
Kände mig missnöjd med Rollzen och V-klingans prestation så jag gav dem en omgång på slipstenen, en smörjning med strigeln och en polering med lite mera polermedel (för den som fortfarande förespråkar införskaffandet av en slö rakkniv är detta 6'e gången jag slipar till eggen). Nu glänser de vackert och biter bra. Jag vill dock tillstå att horn inte är något vidare material att använda som material vid tillverkningen av en rakkniv. Varför? Mina sidostycken har genom åren fått en ny och inte helt optimal form, det luktar fruktansvärt när man arbetar med dem och det är inte det mest tacksamma materialet att uppnå högglans på. Satsa på trä istället, lättarbetat och formbart.

Över till V-klingan på min gamla Bengal, jag har lärt mig föredra det tvära avslutet på eggen (till skillnad från den rundade eggen på min Dovo) även om den bits om man tappar fokus är den fortfarande lika om inte lättare att använda än Dovon (jag är givetvis medveten om att detta är en vanesak men eftersom jag är novis med bägge hyvlarna säger det ändå något).

Vad gäller Rollzen bet jag ihop käkarna och gav mig i kast med raka mot skäggväxten redan från början. När jag nu blickar bakåt kan jag medge att det inte var den mest överlagda idén som slagit rot men jag tog mig iland utan blodutgjutelse. Resultatet blev inte lika lent och fint som efter Dovon, bara en hårsmån från V-klingan och relativt likställt med Fusion hyveln. Detta är för övrigt även rangordningen för tillfället. Jag föredrar V-klingan men Dovon ger ett bättre resultat (kan ha att göra med det affektionsvärdet jag uppnått genom alla slipningar vi gått igenom).

Update 28.2.2017
I daglig användning använder jag mig av V-klingan (Bengal) och Dovon men handen sträcker sig automatiskt alltid efter V-klingan även om handtaget är hemskt och klingan behöver få sig en omgång med strigeln före och efter varje användning. Jag har använt alla rakdon för avlägsnande av diverse annan kroppsbehåring men i ärlighetens namn greppar jag min Fusion (Gillette) om jag inte har ett överflöd av tid, inte för att den levererar den bästa resultatet utan för att den kräver minst koncentration.

En kort sammanfattning, vill du ha den närmaste rakningen använd en rakkniv. Men genom att välja rakkniven förbinder du dig till en längre morgon/kvälls ritual än med den konventionella rakhyveln. Säkerhetshyveln (iaf. min Mühle) är precis lika användbar som en konventionell rakhyvel, något billigare i drift och resultatet är i nivå med en vass Fusion. Skall du spendera över 100€ på en Dovo? Kvalitet kostar, den kommer garanterat räcka många år framöver men om jag fick välja skulle jag enbart ha införskaffat V-klingan (Bengalen).

Tänker jag fortsätta använda rakkniv? Ja. Jag gillar ritualen, att den är tidskrävande och att den kräver koncentration. Jag gillar raktvålen, borsten av grävlingshår (kom över en ny borste med silver tipped badger) och ljudet av stål mot skägg. Känslan av att hålla något gediget i handen, känslan av maskulinitet och tidens vingslag.

Bakgrundsinformation

Varför? Vad? För vem? Hur?


Varför testa produkter och sen skriva om sina erfarenheter kring en specifik produkt? Jag är relativt less på att söka produktrelaterade utlåtanden på nätet. Ibland får jag en känsla av att de som gett utlåtandet fått betalt för att skriva som de gjort, andra gånger känns det som att konkurrenterna är i farten och försöker smutskasta produkten för att själva framstå i bättre dager och slutligen kommer vi till min personliga favorit internettrollen som skriver en massa dynga om saker de aldrig gjort. Därför tänkte jag, men sunt förnuft och ett rättframt sätt ge mitt utlåtande om diverse produkter och mina tankar kring produkten i fråga. Råkar du vara tillverkaren av produkten i fråga och känner att jag genom att skriva detta kränkt dig på något sätt kan du beakta att jag betalat av mina surt förvärvade slantar för att införskaffa din produkt och om den då inte motsvarar mina förväntningar bör du få veta detta – feedback bidrar nämligen till produktutveckling.

Vad tänker jag då skriva om, begagnade och nya prylar jag införskaffat, trender jag prövat på och annat som jag anser att någon kanske kunde ha nytta av.

Vem är denna blogg riktad till? Till vem som än kan tänkas ha nytta av detta. Till dig som sitter och klurar på ett inköp och behöver höra en liten förtröstande röst säga ”min erfarenhet säger såhär”. Till dig som klurar på frågan skall jag satsa lite extra eller duger den gott för mig, för ibland är det bra skönt att höra att den lilla extra funktionen inte gav något eller motsatsen.

Hur har jag tänkt gå tillväga? Jag är en metodisk liten rackare som gärna samlar på mig lite bakgrundsdata inför ett inköp. Stort som smått, nytt eller begagnat. Det handlar inte om snålhet utan snarare att jag inte gillar att äga saker som inte fungerar eller fyller en funktion. Köper jag exempelvis en pincett förväntar jag mig att den skall gå att använda som pincett, om den sen går att öppna låskolvar med är det en bonus men den bör fortfarande klara av att fungera som pincett. Köper jag en begagnad cykel vill jag kunna säga att jag gjorde en bra affär, kostade den begagnade cykeln 70% av nypriset och jag blev tvungen att investera i slitagedelar för resterande 30% av nypriset kommer jag aldrig kunna släppa tanken att jag gjorde en fruktansvärt dålig affär. Förstå mig rätt, jag har inget emot att återanvända, men skall man återanvända och köpa begagnat skall priset också reflektera detta. Utgångna sortiment, samlarprodukter och känslomässiga värden faller givetvis utanför dessa parametrar.

Detta är utgångspunkten, mycket kan hända på vägen och jag förbehåller mig rätten att ändra mig.